Att bli förälder till sin förälder

När Felicia var 17 år och hennes lillasyster 14 drabbades deras mamma av Alzheimer sjukdom vid endast 50 års ålder. Livet vändes upp och ned och stödet till flickorna uteblev.   

Felicia visste inte att Alzheimers sjukdom kunde drabba en så ung person som hennes mamma.

– Jag trodde att det var något som drabbade äldre personer. Jag trodde också att det handlade om att bli lite glömsk, men hade ingen aning om att det var så mycket mer som påverkades som personlighetsförändringar, aggressivitet, att man tappar förmågan att gå och tala, säger hon.

Som sjuttonåring visste Felicia inte var och hur hon kunde hitta kunskap om sjukdomen. I den akuta situationen förmådde hon inte heller själv söka svar på sina frågor

– Jag befann mig på botten och hade ju just blivit förälder till min förälder, säger Felicia.

Hon hade önskat att det fanns någon som förmedlade informationen och att det hade funnits professionell hjälp att få från samhället, att biståndshandläggare eller någon annan hade frågat dem hur de mådde och vad de behövde hjälp med.

Nätforum för unga anhöriga

Liselotte Björk, Demensvårdskoordinator på Demensakademin inom Lära håller med om att stöd behövs. Hon berättar att det också är vanligt att unga kan skämmas för sin förälder inför sina kompisar. De oroar sig även för den förälder som inte är drabbad. Liselotte tipsar om att gå in på de nätforum som finns för unga anhöriga. Där kan man chatta med andra i samma situation eller bara läsa vad de skriver och på så sätt slippa känna att man är så ensam.

– Det är också bra om det finns någon vuxen som man känner förtroende för, en lärare, en kompis föräldrar eller släkting som man kan prata med, säger hon.

Hur mycket ska man berätta om sjukdomen för ett barn eller en ungdom?

Liselotte menar att det naturligtvis varierar både med den unges ålder men också från person till person.

– Det viktiga är att svara ärligt på alla frågor och att aldrig ljuga. Sedan behöver man inte berätta mer än vad barnet frågar om och klarar av att ta emot, säger hon.

Sjukdomen kan leda till personlighetsförändringar och till exempel aggressivitet. Då behöver man få hjälp att lära sig att skilja på personen och sjukdomen.

– När föräldern säger eller gör någon han eller hon normalt inte skulle göra är det viktigt att kunna säga att ”nu är det sjukdomen som pratar och inte mamma eller pappa”, säger Liselotte.

I dag bor Felicias mamma på ett av Vardagas boenden som är särskilt inriktat på att vårda personer som drabbas av demenssjukdom i unga år. För att stödja forskningen kring Alzheimers sjukdom har Felicia, tillsammans med sin syster Julia, tagit initiativ till Alzheimerloppet som äger rum den 9 september. Intäkterna från loppet går till Alzheimerfondens forskning kring sjukdomen.

Läs mer

Alzheimerfonden, projekt unga anhöriga  

Svenskt Demenscentrum, barn och ungdomar

En bra plats, anhörigstöd på nätet

Alzheimerloppet

Kontakta oss
  • Kontakta oss!

    Välkommen att kontakta oss om du har frågor om våra kurser eller vill boka en anpassad utbildning. Skicka oss ett meddelande nedan, eller ring oss på 08-768 20 26.
    För fler kontaktuppgifter, klicka här.